Fin recension i YA

Även om man vet själv att man har något riktigt bra på gång så är det självklart härligt att få det bekräftat av professionella recensenter. Bengt Eriksson på Ystads Allehanda såg Parade i fredags. Vi tar oss friheten att citera hela hans recension nedan (på YA:s webb i lördags och i tryckta tidningen idag, måndag, för den som vill spara dessa snygga helsidor…).

Så här skriver Eriksson: 

Rappt och dramatiskt. Otäckt och spännande. Historiskt och samtida, ja, nutidsaktuellt. Musikalen Parade handlar om stämningarna och ett brottsfall i staden Marietta, Georgia år 1913 men också ja, lika mycket om dagens USA och dagens Sverige.

Ryktesspridningen bland stadens invånare, fördomarna och lögnerna kunde ha förekommit på Facebook. Liksom utropet från ett vittne: Jude! (Byt det mot muslimer!)
Journalisterna som struntar i fakta kan representera så kallad alternativmedia. Eller läs republikanernas politiska program till presidentkonventet med Donald Trump! Det skulle kunna skrivas in bland övriga fördomar i Parade-manuset.

Här finns flera nyckelmeningar. Som när Lucille, hustru till dödsdömde Leo Frank, bägge främmande, inflyttade från New York och judar, ropar att Georgias guvernör är en idiot eller ynkrygg (om han inte bryr sig om att syna bevisen).

Amerikanska musikalen Parade skildrar ett verkligt fall som inträffade i just Mariette, Georgia. En 13-årig fabriksarbeterska våldtas och mördas. Fabrikens chef, juden Frank, som inte är som andra, sticker ut, inte går att förstå sig på, blir anklagad och dömd till döden.

Regissören CarlJohan Jörnland har gjort en ordagrant genial uppsättning med Scen Österlens ungdomsensemble (spelplats strax söder om Brantevik). Ingen på scenen är över 19 år men det tänker jag aldrig på trots att ungdomarna gestaltar såväl unga flickor som äldre män.

Jörnland får dem att stötta och komplettera varann i kollektiva scener där de flesta är med. Snabba repliker och sångrader studsar mellan dem. Lika tajt är en dansscen till ragtimemusik.

Jag tänkte inte nämna de nära 30 ungdomarna vid namn. En gemensam, kollektiv uppsättning där alla fyller sin roll. Ändå måste jag lyfta fram ett par, tre namn.

Amanda Quartey är en otrolig sångerska som leder ett par gospel-blues-soul-körer vid rättegången och som kedjefånge. Äkta paret Miranda Engholm (Lucille) och Alva Balldin (Leo Frank) sjunger en mycket vacker sista duett.